Logga in
Sve
  • Eng
  • Sve

För en tid sedan blev jag och min kollega Anja tillfrågade om att rekrytera respondenter till fokusgrupper. Detta är något som vi båda kan och behärskar, inga problem tänkte jag. Det var dock ett tag sedan jag gjorde något sådant och jag började reflektera över uppgiften vi stod inför.

Hm, ringa privatpersoner, det blir ju svårare och svårare att rekrytera via telefon, man pratar om andra metoder än telefon för att nå respondenten. Dessutom har telemarketing försvårat för oss, vi blandas ihop med telefonsäljare.  Det finns en mättnad bland folk, man vill inte bli uppringda och störd på kvällen i sitt eget hem.  Jag började väga in mina egna känslor, usch egentligen är det kanske förkastligt att störa folk på deras välförtjänta och begränsade fritid!

Kort och gott var det med ett visst obehag jag satte mig vid telefonen.

Vad var det som mötte oss? Ja inte var det en massiv ogenomtränglig mur av respondenter som var otrevliga, slängde på luren eller skrek –Jag vill inte köpa något!

Nej, i gengäld möttes vi nästan uteslutande av trevliga och välvilliga människor. Folk som lyssnar till det man har att säga, som föreslår alternativ tid att ringa på för att ha tid att ta in informationen/frågorna man har att ställa.

Att sedan i slutändan lyckas med en rekrytering, få respondenten att kunna ställa upp en specifik dag och tid, stämma in på uppställda kriterier, det är en annan femma.

Summa summarum, telefonrekrytering är svårt och bör respekteras för sin komplexitet, men det är inte omöjligt, ibland nappar det och kan till och med vara riktigt trevligt!

Kommentera
  1. {{comment.author_name}}